Jag vill vara sån som kan säga vad jag tänker.... Jag vill vara sån som kan kramas när jag känner för det.... Jag vill vara sån som kan gråta inför den jag älskar....

Men jag kan inte. Jag kan prata om mycket, men inte om det innerst inne. Inte till någon, känns förnedrande.

Jag har svårt med närhet, till och med svårt med närhet till barnen vissa stunder. Varför? Jag vet inte.

Min familj har aldrig varit kramig av sig, minns aldrig att mina föräldrar kramade mig när jag var liten.

Dock så är min mamma ändå världens bästa, hon verkar lida av lite samma sak....

Gråt är inte likamed att man är svag, men så känns det, gråta inför någon verkar vara det värsta mitt innersta kan tänka sig.

I bland så är jag som jag vill, kramas, myser med ungarna och är som en vanlig person, dom stunderna är dom bästa. Jag vill ju inte att dom ska bli lika rubbade som jag.

Jag vill att dom ska veta att det är inte skamligt att vara sårbar, det är inte skamligt att vara ledsen, det är inte skamligt att gråta.

Ska jag slösa bort mitt liv utan att kunna visa mitt riktiga jag? Eller vem är jag? Är jag den jag är? Vad är det jag flyr i från?

Kommer den jag visar min sårbarhet för i samma sekund stöta bort mig på grund av det? Hur länge kan man hålla en fasad uppe?

Men!! Jag tål inte stark mat längre :'(

Jag älskar stark mat.

Åt en pizza kl 19.30 i dag, med stark kebab sås på. Och som ett paket på posten så kom diarren för en timme sen. Tack för kaffet liksom!!

Ja.. jag vill ju inte skrämma någon.. som kankse är gravid eller planerat att skaffa barn snart. Allt är ju individuellt, alla känner olika.

Hur som helst så ledde ju min förlossning till det underbaraste som finns, min viggo.

Hur som helst, mamma hade lovat mig att köra mig till BB när det var dags och även vara med under förlossningen.

Hade lite småvärkar regelbundet men med lång tid emellan under hela dagen och natten, runt kl 11 dagen efter fick jag jätteont, värkarna kändes helt annourlunda och dom kom tätt.

Mamma kom och hämtade mig och vi åkte den 45 min långa vägen till BB. Det var en jobbig resa, hade så ont så det var svårt att sitta still i bilen, men som sagt, det var ju inte allt för lång väg iaf.

In på BB och jag antar att dom undersökte mig, var öppen några centimeter men ingen panik. Fick ta ett varmt bad, hjälpte inte. Kom in på en egen sal och fick utrustning på mig som läste av värkarbetet. Hade fruktansvärt ont, fick lustgas men hade svårt att hitta takten och kände mej bara flummig och full, hade fortfarande jätteont, så nej, det funkade inte riktigt bra.

Mitt vatten gick inte heller, trots att jag var ganska öppen. Hur som helst, dom erbjöd ju mig ryggmärgsbedövning, men jag tackade nej för jag var så rädd för att den skulle göra så ont att lägga.

Till slut iaf, hade ju så ont så tog jag den iaf, dom lägger ju in en kateter i ryggen, då kom lustgasen till pass, kände inte ens när dom la i den, men kände hur det knastrade. Sen sprutade dom in bedövningen.

Vilken lättnad :) Smärtan försvann. Nästan, blev iaf betydligt lättare.

Efter ett tag stack dom hål så att vattnet gick. Började få riktigt ont igen, ville ha mer bedövning och dom tänkte fylla på lite tills jag utbrast : Jag tror jag fick en krystvärk!

Då gick det snabbt, ingen beövning fick jag mer, dom ersatten lustgasen med syrgas och jag fick panik.

Eftersom jag inte kan gråta inför folk eller skrika inför någon så kändes det förmodligen ännu hemskare, har sådan problem med att visa mig 'svag' och 'hjälplös'.

Krystvärkarna kom, kändes somjag skulle gå itu, fick panik, ville hem, ville inte ha någon bebi. Ville ha tillbaka lustgasen med det fick jag inte heller. Vad som helst... men inte detta.

Sen, en sista krystning, kroppen tvingar mig att krysta, jag hör barnskrik, sekunderna tickar, får min bebi. Min bebi ligger på mitt bröst. Tyst och tittar. En pojke, det var väl det jag visste.

Inget gör ont längre, smärtan är borta. 5 minuter som jag aldrig glömmer, bara min bebi och jag.

Kan ju säga att dagen efter kändes det som jag blivit överkörd av en lastbil, men visst var det värt det.

Älskade Viggo. Min bebi.

Vilket väder :) Solen sken, visserligen blåser det som sjutton, men det gör inget, vattnet torkar upp snabbare då iaf.

Dock tycker Shalle-Balle att blåst är = busväder :) Därför så tog jag ut honom och travade och galopperade längst den numera mjuka och fina grusvägen innan vi gick till ridbanan, då blev han lite rastad iaf. Han sparkade bakut i sisådär varannat galoppsteg dom första 100 metrarna av galoppen, haha, men jag höll bara på att åka av en gång :P

Sen lugnade han ner sig och gick så fint så :) Ska bli skoj att komma ut och tävla i helgen, förväntar mig inget, det här är ju bara starten på säsongen, dessutom är han bara riden ett år, och jag har tagit det lugnt.

Han fick ju en del vinster och bra placeringar i höstas ändå, helt oväntat :)

Men han är lite busigare nu :P

Nu ska jag äta lite frukost... Glömde det innan jag åkte till stallet. Får bli lite gröt, vet inte om Tomas ville ta en pizza innan jobbet. Får väl se, tror att han vilar nu inför jobbnatten så vill inte ringa och störa, han hör av sig när han vaknar så får vi se :) Brukar va skönt å ha lite myskväll innan vi är tvugna att sticka i väg till jobbet och arbeta hela natten.

Han hade iaf laddat ner lite Lost avsnitt som vi kan kolla på :) Rätt värdelös serie, men jag gillar att ha något att kolla på på natten, och film är roligare hemma, så serier är perfekt.

Vi har ju börjat titta på Heroes med. Den serien är riktigt toppen :)

I kväll är det också Ballar av stål på 5:an. Missa inte!!! Tror att det är vid 22 tiden.

puss kram

Jobbade i natt, från kl 21-07. Hade svårt att somna i morse, men kom i säng 9, kollade på klockan sista gången kl 10.

Sen vaknade jag vid 12, somnade om en liten stund... Men nu gav jag upp.

Solen skiner ju, jag vill till stallet och rida och pyssla me bebi. Fina underbara bebi.

Vi ska i väg på en träning på lördag och sen westerntävling på söndag.

Är lite sugen på att åka på blåbärsdressyr på onsdag, men kanske fråga å låna Karins häst Fille i stället för Shalle-Balle? Shalle kanske behöver tänka western resten av veckan... hmmm. Lite stressigt med tid kan det bli också, eftersom jag jobbar natt på onsdag också, dressyren är kl 18... så kan bli lite stressigt till jobbet.. Men det är så rooooligt!!

Får se... dom kanske kan lova mig att starta tidigt så jag hinner hem.

Men nu ska jag inte sitta här mer, utan nu ska jag ut i solen!!!

Puss kram på er!!

Å Micki!! Jag ÄÄÄÄLskar dej <3

Äntligen.... klockan är 06.15 så jag slutar om 45 minuter. Ska bli såååå skönt att gå och sova.

Först har jag ju lite att pyssla med på morgonen... Väcker Viggo om han inte vaknat än och ordnar frukost till honom och gör ordning honom för skolan. Sen kör jag ju honom till skolbussen kl 8.00 Sen får jag åka hem och nanna kudde :P

Känner mig lite gammal... Rynkorna kryper sig på, olika krämpor. Haha. Går det utför nu? Fyller ju 30 nästa år. Botox och även lite drastiskare ingrepp står på önskelistan, men skulle ju inte hända. Får vara nöjd med att sköta om huden så gott det går, och jag kan ju vara glad för att jag klarade av att sluta röka.

Dessutom har jag nog gått upp ett par kilo i vikt tror jag, fast dom springer jag av mig snabbt. Har ju rört lite mindre på mig än vanligt sista tiden, så är väl därför. Är ju inte riktigt lika mycket i stallet längre, så är väl därför.

Blir ju ändring på det snart, dessutom får jag väl vara lite mer nogrann med vad jag stoppar i mig så jag känner mig lite fit till badsäsongen, i år kommer det nämligen bli en kanon-sommar.

Bara Tomas slutar röka snart med, annars blir det så svårt för mig på sommaren sen. Men han har lovat :-) Han började ju röka betydligt mer när han slutade med snusningen. Men jag har honom hellre snusande än rökande faktiskt, haha. Men han säger att han ska sluta med bägge, snart!!

Jag väntar.

Bilden, min ena tatuering, ett par år gammal, men helt nygjord på bilden.

Kom på en sak... Som ungarna sa som lät så kul :-)

Tomas, jag och barnen var hos hans syster Nina.

Tomas satt och matade Ninas bebis Linn med pure, då utbrister

William: Men pappa, nu kan ju du det där jättebra, då kan du skaffa en bebis.

Snabbt svarar Viggo: Nehe det kan han inte, det är det bara mamma som kan!

Då säger My: Ja precis, och hon vill inte! Och så suckar hon djupt.

Dom lät så gulliga i sina funderingar.

Söt bild från i sommras....

Jaha... då sitter man här på jobbet i natten. Roligare kan man ju ha.

Allt är lugnt, alla sover. Bara jag och min jobbar kompis är vaken.

Inget bra på tv är det heller... Nog trodde jag att det skulle vara någon film att titta på en söndag kväll... Men nopp!

Syster ringde mej på kvällen, hon ville prata om påsken :) Hon ville att vi skulle ha en minipåsk med alla barnen några dagar innan påsk, för syster Petras barn kommer va hos sin pappa under påsken dessutom så jobbar jag och Tomas påskhelgen så hans barn är ju hos sin mamma då.

Så det kanske vore bra :)

Hon, syster-yster-jojjan hade redan köpt påskägg till alla barnen, Petras tre barn, till Viggo och även till My och William :-) Blir så glad för det, att hon tänker på dom med.

Jag ska köpa ett fint påskägg till henne med, från oss och barnen. Frågan är vad man ska ha i, popcorn och en biobiljett kanske? Eller nåt annat kul... Hon är ingen godisråtta direkt heller...

Från det till något helt annat... Jag har beställt Äppelsnäckor till mitt r akvarium, alltså levande snäckor ;-) Dom städar upp och äter rester frånfiskmat och sådant, så dom är bra att ha. Det bästa av allt är att dom finns i olika färger :-D Jag har beställt en gul, en grön och två rosa :-D Hoppas dom kommer på tisdag.... Man kan nämligen skicka dom! I vadderat kuvert... Hoppas dom klarar sig bra.

Saknar Tomas nu, fick just ett himla rart sms, sånt uppskattar jag verkligen, blir så glad.... Älskar dig.

En bild på min vackra Törnrosa